Gotlands läns nya tidning – 9 juni 1864, sida 3

derna, gifva Henrik en hemgift och derigenom få dig att samtycka till vårt giftermål. Aldrig skall Nora sälja sitt hjerta, eller förråda sin kärlek för verldsliga fördelar. Nej, hon skall, såsom fågeln i skogen, draga det ena lilla strået efter det andra till sitt bo och genom sin idoghet skaffa sig ett oberoende, som berättigar henne att blifva sin barndomskärlek trogen. Detta hade jag icke kunnat göra, om jag icke haft mod att handla sjelfständigt. Deraf kommer det således, att jag icke begärt ditt samtycke, älskade pappa. Nu har jag såsom förr, arbetat med min söm om dagarne och på det viset icke försummat att bidraga till vår existens; men när hvilans timmar inföllo, då gick jag till bokbindar Engström. Hans hustru är, som du vet, min läskamrat, och hon öfvertalade honom att låta mig hvarje afton ett par timmar arbeta under hans ledning, för att lära mig bokbinderi. Så hafva åtta månader förgått, och jag har nu kommit så längt, att han ger mig betalt för hvarje bok jag häftar, eller hvarje sak jag monterar. Af denna min förtjenst har jag bildat en liten sparpenning, så att jag kan blifva i stånd att köpa mig nödiga materialier till en bokbindareverkstad och sedan lägga bort allt sömmande och uteslutande egna mig åt mitt yrke. I början skall jag sy alla qvällar och de tider då jag icke har fullt upp med bindning af böcker och monteringar. Ack! pappa, derigenom befrias din Nora från detta tryckande slafveri med nålen, som utgör din sorg, och hon kan under friskt arbete, med gladt och sjelf