Gotlands läns nya tidning – 9 juni 1864, sida 3

bjudande. Nej, den Gud, som gaf qvinnan lika så väl som mannen, en tänkande själ och förmåga att lära, har icke föreskrifvit att mannen ensamt skall taga i besittning alla möjliga utvägar till utkomst och lemna ingen enda qvar åt qvinnan! Nej, helt säkert är detta icke Guds, utan menniskors påfund och derför, pappa, har jag kastat bort alla dessa fördomar, som hålla oss fattiga qvinnor i ett så förtvifladt beroende. Först när hon gör sig sjelfständig och söker bryta sig en egen väg kan qvinnan ernå någon sann moralisk lycka. Såsom det nu är, har man förnedrat henne till ett medel för befrämjandet af mannens beqvämlighet, en biperson till honom, som blott genom hans förmenta öfverlägsenhet vinner något värde. Pappa, pappa, tänk på min mor, och säg, var hon icke fullt ut lika begäfvad till själen, som pappa? — Ilör på, Nora, hvar i all verlden har du insupit alla dessa vilda och farliga idter, hvilka rent af förskräcka mig? Du vill ju ingenting mer och ingenting mindre än göra man och qvinna lika. — Ja, det vill jag visst, svarade Nora leende. Jag kan just icke finna att mannen är qvinnan öfverlägsen i annat än fysisk styrka och tygellösa begär; men det är väl inga företräden, som i rent menskligt afseende ställa honom högre än qvinnan. Lejonet är starkare än mannen; men icke gäller det derföre för mera än han. — Vill du i Guds namn säga mig, hvem som bibringat dig dessa fruktansvärda åsigter, hvilka, om de blefvo allmänna, skulle medföra tusende