Gotlands läns nya tidning – 9 juni 1864, sida 3

ständigt hjerta, emotse framtiden och hoppas på ljusare utsigter. Nora hade talat med så hänförande värma, att hennes vackra och energiska ansigte lyste deraf. Faderns drag klarnade något, och han klappade henne på hufvudet, sägande: — Du lefver i illusionernas ålder, barn; men tyvärr skall verkligheten snart väcka dig ur dem. För det första skall moster Brita och alla de andra grannkäringarna, genom sina elaka uttydningar och din oförsigtighet att öfverskrida det qvinliga gebitet för din verksamhet, skada ditt rykte och sätta dig i ett så tvifvelaktigt ljus, att du en dag skall vakna upp utan arbete och utan beskyddarinnor, som skaffa dig sådant. I detta bemödande att skada dig, skall Storm äfven bistå käringarna. — Och till en dylik karl, som kan nedlåta sig att skada en fattig flicka, har du velat skänka din dotter, min far! — Han är rik och kan betrygga din framtid... — På bekostnad af min lycka. — Lemnom detta; den saken är i alla fall ohjelpligen förlorad, suckade gubben, och låt mig fortfara. För det andra låter det visst mycket bra att du kan ett handtverk, ehuru äfven jag ogillar detta öfverskridande af en gräns, inom hvilken hvarje qvinna, fattig eller rik, bör hålla sig. — Pappa, inföll Nora lifligt, inom den der gränsen skall hon slutligen, då hon är fattig, svälta ihjäl, eller också, för att slippa dö af hunger, förvandlas till en handelsvara, som säljes åt den mest