Gotlands läns nya tidning – 9 juni 1864, sida 2

— Kusin, skrek Brita, hon frågar hvad det ligger för ärerörigt uti att ... — Ått jag lär mig bokbinderi, afbröt henne Nora med sast röst. — Hvad vill det säga, Nora? frågade fadern allvarligt. — Ja, hvad vill det säga att en flicka lär sig bokbinderi? frågade Brita. Kapten Storm ryckte på axlarne med ett försmädligt grin. — Det vill säga, svarade Nora stolt och kastade hufvudet tillbaka, att jag föredragit att lära mig ett yrke, hvarigenom jag skulle kunna försörja mig, framför att af egennytta gilta mig. Jag kommer hädanefter att arbeta åt herr Engström, och få lika mycket betalt som en gesäll. — Det är förfärligt att öfverlefva sådana skandaler, utbrast mamsell Brita och sammanknäppte de knotiga händerna. Nu kan man säga att skammen gar på torra landet, när flickorna äro så oblyga att de gifva sig till handtverkare. Det är den gröfsta osedlighet, och man kan verkligen frukta för verldens undergång, efter att ha varit vittne till dylika gudlösheter. — Annat var det i min ungdom. Med dessa ord snodde mamsell Brita af ut, utan att säga farväl åt någon. Kapten Storm gjorde en kort afskedshelsning och gick äfven sin väg. Gubben Steia stod upprätt framför Nora, och det eljest milda och fogliga i hans ansigte hade lemnat rum för ett allvarsamt och strängt, som