Gotlands läns nya tidning – 2 juni 1864, sida 2

Fördom och förnuft. (Forts. fr. föreg. N:o). På eftermiddagen, sedan gossarne åter gått i skolan, började han tala om kapten Storms redbara karakter och huru lycklig det skulle göra honom, såsom far, att se sin dotter gift med en sådan karl. Tigande afhörde Nora honom, och då han slutligen tystnade, upptog hon ett annat samtalsämne, berättade om gossarnes framsteg i skolan och de förhoppningar han med skäl kunde hysa med afseende på dem. Nog af, hon talade om allt, som kunde göra fadren glad och försona honom med den närvarande fattigdomen. Det var något så enkelt och ändå så rörande i den unga flickans bemödande att uppmuntra fadern, att han slutligen vid jemförelsen mellan sig och henne djupt kände, att under det han satte sig emot det, Nora ansåg för sin lycka, och talade om det som var henne plågsamt, gjorde hon deremot allt för att förströ honom. När aftonen kom och Nora gick fram till den gamle fadern och räckte honom sin panna, i det hon bjöd honom god natt, sade han: — Gud vilsigne dig, mitt älskade barn, för all din kärlek och må Ilan göra dig så lycklig som du förtjenar.