Gotlands läns nya tidning – 26 maj 1864, sida 2

En Isfärd till julottan öfver Östersjön. (Berättelse, till en del grundande sig på en Gotl. folksägen, ,Och skogen, hvart du går omgjordande din stig, Står hög och alfvarsam och blickar ner på digL. Dessa ord af Sveas Skald hafva Gudi lof! ännu sin riktighet på de flesta orter inom fäderneslandet, men der gifvas ock ställen, hvarest ingen skog hög och alfvarsam blickar ner på menniskors barn. Äfven på vår ö är förhållandet sådant. På de flesta orter inom Gotland ser man barrskogen draga sin alfvarliga krets och dess mörka grundfärg är på många ställen sommartiden uppblandad med löfträdens lummiga kronor, hvilkas ljusa, milda färgnyans så behagligt bryter af mot den dystr a grundfärgen. Men det gifvas ock orter på Gotland, der man fåfängt söker den ram af skog, som vanligen innefattar nordiska landskap och som för skogsby ggdens invånare är af gammal vana kär, ja nästan oumbärlig. I ,Storsudret 1) kan man resa hela mil utan att se horizonten begränsas af skog. På afstånd framblickar någon liten skogsdunge eller park af furor liksom en oås i öknen — här och der förekomma med vacker hasselskog (hässlek) bevuxna ängar — men för öfrigt utbreder sig landet i kala skoglösa slätter, bevuxna med låga enebuskar, hvilkas rötter