Gotlands läns nya tidning – 26 maj 1864, sida 2

Fördom och förnuft. Uppe på söder, någorstädes omkring Catharina kyrka, bodde för många år sedan en gammal man vid namn Stein, som födde sig med att skrifva numror på bankens sedlar. Gubben hade i yngre år varit engagerad vid posten och äfven haft en mindre tjenst Tbanken, men gift sig tidigt med en fattig flicka, och nödgades derefter, för att kunna föda sig och sin familj, använda den mesta tiden till renskrifning. Han egde ej några utmärkta intellektuella gåfvor och derför icke vunnit någon befordran, utan slutade sin bana såsom han börjat den, med att vara nummerskrifvare. Allt sedan han blef gift, hade han bott i samma lilla röda hus. Vid vår berättelses början hade hans hustru redan i många år slumrat i sin graf på Catharina kyrkogård. Ifrån det fönster, der gubben satt och skref, kunde han se sin trogna följeslagerskas grafkulle. När han ifrån densamme vände blicken på sin tjuguåriga dotter, som arbetade hela dagen i ända med sömnad åt andra, då suckade gubben vid tanken på att hans stackars Nora icke hade några ljusare utsigter än hans salig hustrn haft. Hela sitt lit hade den bortgångne måst arbeta mot en knapp betalning, för att hjelpa till att försörja de sina.