Gotlands läns nya tidning – 26 maj 1864, sida 2

lifnära sig sjelf; men platt inte kan föda hustru. Du skulle såsom gift få lof att arbeta och släpa alldeles som din stackars mor och genom nattvak och öfveransträngningar undergräfva din belsa, så att du i likhet med henne komme att få stiga ned i en för tidig graf. Nej, det blir icke af, säger jag. Slå tankarne på Henrik ur hågen och tänk i stället på kapten Storm. Han har sina funderingar på dig och är egare af både gård och fartyg, — följaktligen en bergad och dugtig karl. — Nej, pappa, honom tager jag icke, svarade Nora bestämdt. Jag föredrager arbete och tattigdom med Henrik, eller förblir jag ogift. — Hör på, Nora, sade gubben och såg på den unga flickan, jag skulle ingenting hafva emot en förening mellan dig och Henrik, om det fanns en skugga af utsigt att ni skulle kunna försörja er. Men ser du, min flicka, jag har blickat fattigdomen i ansigtet; jag vet, att du med bästa vilja i verlden icke skall lyckas förjaga den hemsk: gästen, om du än sydde aldrig så flitigt. Ilenrik skulle icke heller kunna beskydda er från armod, om han också skrefve lika flitigt som du sydde. Summan af edra trägna bemödanden blefve, att det icke på långt när räckte till för er bergning. Och sedan, Nora, vet du hvad det ville säga att nödgas plantera ut sina barn, utan att kunna gifva dem uppfostran? Att af nöden tvingas att se sin dotter blekna bort under det otacksamma och helsoförstörande sömarbetet? — Nej, och tusen gånger nej, du får icke gifta dig med Henrik