AA —— Utrikes. Med Jelegraf. Hamburg d. 26 April. London d. 26 April. Samtlige konferensmedlemmarne sammanträdde i går; lord Russell fungerade såsom ordförande. William Stuart såsom konferensens sekreterare. Frågan om vapenstilleståndet blef den dagen icke afgjordt. Sessioner skola hållas två gånger i veckan. Paris den 26 April. Från Toulon äro 3 linieskepp och 1 korvett afsända till Tunis, hvarest upproret fortfar och Beyens regering, enligt ett rykte, är störtad. Paris den 27 April. Moniteuren yttrar: Den till Tunis afsända engelska flotiljen har befallning att sätta sig i förbindelse med den fransyska. Paris den 27 April. Upproret i Algier är storartadt, i de inföddes ögon ett heligt krig, och så betydande att Pelissier sjelf sannolikt reser dit. Underrättelsen om beyens i Tunis död ännu ej bekräftad, dock tyckes upproret der hafva segrat. Äfven i Marocco gör sig rörelsen gällande. Pariser-tidningarne iakttaga tystnad. Brussel den 27 April (från London). Lord Clarendon, understödd af Frankrike, Sverige och Ryssland, föreslog vapenstillestånd. Öfriga konferensmedlemmar begärde, efter en liflig öfverläggning, tid att inhemta instruktioner. I afvaktan å dem uppskjöt konferensen derpå sina sammankomster. Mevicanska Kejsaren, förra erkehertig Maximilian af Österrike, mottog den 10 dennes den mexicanska deputationen, som hade i uppdrag att erbjuda honom Mexicos krona. Den 14 telegraferades från Triest att Kejsareparet afrest under gynnsam väderlek åtföljda af 6 ångfartyg. Från Berlin skrifves d. 15 April, att nya preussiska truppsändningar skulle inträffa i Hamburg för att afgå till Slesvig. Den 22:a brigaden skulle nämnde dag passera Hamburg. Dessa trupper skulle vara ämnade till ett mera energiskt uppträdande i Jutland, der österrikarne synas med afsigt lamt föra kriget. Ju mera Österrike visar sig böjdt för att uppgifva hela kriget desto mera magtpåliggande är det för Preussen att visa att det skall föra det till slut utan främmande hjelp. Hvad den preussiska regeringen tänker om konferensen, anser man sig kunna sluta till af följande artikel i Nordd. Allg. Zeitung: Konferensens förverkligande är nu visst och de inkomna officiella underrättelserna från krigsskådeplatsen, enligt hvilka våra förposter äro framskjutna tätt inpå Dybböl-skansarne, rättfärdigade den förhoppning, att Preussens representant i London skall: kunna göra det preussiska kabinettets fordringar gällande med det efterryck, som ej behöfver fattas i diplomatiens ord, när dessa ord stödja sig på en segerrik här som riktat sin krigshistoriska ära med en ny och lysande vapenbragd. Sedan preussarne för några dagar sedan fått ny förstärkning af en schlesisk artilleribrigad hade de vid Dybböl 9 kompletta brigader eller 72,000 man, d. v. 8. fjerdedelen af hela preussiska krigshären. Angående stilleståndet med Danmark och Tyskland skref Times? bland annat den 15 April: Vi kunna ej annat än hoppas, att Preussens och Österrikes regeringar skola upphöra med de gagnlösa krigsoperationerna. Kan Preussen tro, att det genom att drifva danskarna öfver sundet till Als förvärfvar någon verkligen varaktig ära i historien? Preussens grannar veta hvilka militäriska hjelpmedel Preussen besitter. Det har visat, att dess regementen äro tappra, väl anförda och förträffligt beväpnade samt att det eger ett artilleri, som länder militärförvaltningen i Berlin till stor heder.