Gotlands läns nya tidning – 28 april 1864, sida 3

Dan. AJA IIDPPUUVD VBR VI UB VIA AWARE 8800 gar skulle vara i besittning af säkra fakta; nu kunde han ej yttra sig om en sak, som han icke kände. Om danska blokaden i Östersjöhamnarna skrifves från Mecklenburg redan den 8 dennes: Om våra båda hamnar Rostock och Wismar också icke äro blokerade, så har dock de danska skeppens kryssande på öppna sjön alldeles samma resultat. Vår betydliga handelsflotta, som företrädesvis från Östersjöhamnarne underhåller fraktförbindelsen med främmande handelsplatser, är derigenom bragt ur verksamhet, och till och med de skepp, hvilka för närvarande befara verldshafven, äro derigenom icke allenast generade, utan äfven undandragne redarnes kontroll. Betänkar man att rederiet jemte landtbruket är vårt lands enda mera betydande industri, så finner man redan deraf, att det nuvarande kriget icke är utan ingripande följder för våra förhållanden. Våra landtbruksprodukter kunna vid de låga prisen blott utföras sjöledes. På de flesta godsen ligger skörden från förra åren ännu osåld qvar; betydliga arrendesummor skola betalas och riddargodsen äro till största delen mycket skuldsatta. Om den usla ära de 2:ne Stormakterna hafva att skörda i Danmark skrifver Berl. Tid. I två månader hafva preussarne nu legat utanför Dybbölpositionen, den de tydligen först trodde att de skulle kunna taga med ringa svårighet eller genom öfverumpling, och mot hvilken de nu måst börja en systematisk belägring. Vi veta icke hvilken den slutliga utgången skall blifva på den oss så öfverlägsna fiendens förtviflade ansträngningar för att inhösta åtminstone ett litet lagerblad i detta krig; men hurudan än utgången blifver, så skall försvaret af Dybböl-ställningen, efter allt hvad redan skett, blifva räknadt till danska armeens vackraste vapendater. IIvarje fästning är utsatt för det öde att kunna tagas och det skullle vara löjligt att påstå, det Dybböl skall kunna hålla sig i evig tid mot en så mäktig angripare; men för hvarje vecka, som förflyter utan att ställningen tages, för hvarje angrepp, som tillbakaslås, ökas den lilla danska armtens ära, medan det blir klarare och klarare, att om ställningen en gång skulle falla, så bör skulden derför hvarken sökas i våra truppers brist på tapperhet, seghet och uthållighet eller i våra ingeniörers och artilleristers brist på skickligbet och energi, utan blott i den numeriska öfvermakt, hvaröfver fienden råder. Den ära, han således vinner, blifver under alla omständigheter obetydlig, likasom det i allmänhet i ett krig emellan två af Europas största makter å ena sidan och en liten stat å den andra icke är stor ära att skörda för de förra makternas armter. Under striden framför Dybböl fortfor skansen N:o 2 att spela en väsendtlig roll i de tyska referaterne och att serskildt vara föremålet för högaktning. Från Dynt skrefs sålunda i ett tyskt blad: Skansen N:o 2, den hårdt ansatta, visar sig hvarje morgon rustad till kamp. Det säges att det är en löjtnant Anker, som kommenderar denna skans. Denne officer har i så hög grad förvärfvat sig sina fienders aktning, att bland de preussiske artilleri-officerarne uppstått fråga om att sända en parlamentär med en adress till löjtnant Anker, hvari skulle sägas att det var preussarnelett verkligt nöje att ha en sådan fiende mot sig samt att man hyste största aktning för honom, (. T.)