vill sofva. Vill du sofva, så kom hem i rättan tid. Om fem minuter kommer mjölkbudet; sparfvarne qvittra redan; ja, jag säger sparfvarne, och du, Blomberg, borde blygas när du hör dem. Im hör inte? Förmodligen efter du inte vill höra dem; jag hör dem helt tydligt. Nej, Blomberg, det är inte blåsten som piper i nyckelhålet. Så dum är jag inte, att jag inte skulle förstå skilnaden, fast du tror mig om det. Jag hoppas jag ännu kan skilja mellan blåsten och en sparf. Ja, när jag tänker på, hvad du var för en karl, innan vi blefvo gifta! Nu är du alldeles förändrad, en helt annan menniska. Men så går det tror jag med alla män: fruarna bli bedragna och förtrampade, om också icke alla till den grad som jag. Vara ute så länge. Hvad? Du vill ha en portnyckel? Verkligen Blomberg? Du vill ha en portnyckel? Så länge jag lefver, får du inte någon. Jag kommer inte att lägga mig för origlad port. Du vill låta göra nytt lås? Men jag vill inte ha något. Du skall redan i morgon låta sätta dit det nya låset? Ja, försök bara! Jag säger inte mera. Försök bara. Blomberg! Jag vill inte låta förarga mig af dig; jag säger inte mera än: Försök bara! Just Åoh: när en gift man springer ute med portnyckel i fickan. Derifrån kan man sluta till mycket annat, Verkligen imto illa för en familjefar!