Gotlands läns nya tidning – 28 april 1864, sida 2

du hade ögon, så måste du se hur sjuklig jag är; men du har nu en gång för alla inte något öga för dina närmaste; det har du bara för främmande menniskor, det. Naturligtvis kan du mycket väl kalla mig en tokig, gnatig hustru. Men jag kan just undra, hvilken hustru skulle sitta uppe och vänta på sin man, som jag. Du har inte boedt mig derom? Jo, det är tacken! Jag skall förstöra min helsa och dertill ta emot snäsor. Just sköna grundsatser du får i din klubb, det må jag säga, Blomberg! Lyckligtvis har jag dock en tröst, en stor tröst: den, att det här inte kan vara länge. Mina krafter taga dagligen af, det känner jag, om jag också inte säger det; men jag vet, hvad jag känner, och det kan inte vara stort längre. Jag kan undra hvem som då skall vänta på dig. Jag skulle vilja veta, hvem som blir din andra fru. Hvasa? Du vill inte mera skaffa dig en sådan börda på halsen? Börda! Det må jag säga. Jag tänkte annars att jag inte varit någon börda för dig, utan enarare du för mig. Det vet du rätt väl med dig sjelf, fast jag i min enfald låtit fem vara jemnt och aldrig nämnt ett ord om den saken. Nåja, länge kan det inte bli så här, det är då åtminstone en välgerning. Ack, om qvinnorna visste förut, hvad de få uthärda när de äro gifta! — Åh, säg inte att du