Gotlands läns nya tidning – 7 april 1864, sida 3

grades nära Wiborg på Tappheden utaf Gerhard den 2:e och insattes på Segebergs torn. Prins Waldemar flyktade till tyske kejsaren Ludvig. Gerhard benämnde sig Hertig till Jutland och Fyen, öfver hvilka provinser han, i följd af ett år 1340 upprättadt fördrag, regerade med ett obestridt välde. På danska thronen blet Gerhards systerson Hertig Waldemar åter uppsatt. Snart utbröt dock oroligheter uti Jutland, de hertigliga slotten belägrades och hvarje tysk som kunde anträffas blef ihjelslagen. Med en här at 10,000 man ryckte Gerhard tillika med sina söner Henrik och Nikolaus mot Jutlands Ostoch Vestkuster. Rönande föga motstånd ryckte Gerhard till Randers, dit han förlade sitt hof. Det påstås att han hade för afsigt att af hela half-ön ifrån Elben till Skagerak med ikringliggande mindre öar bilda ett enda tyskt Hertigdöme, dermed han velat träda i länsförhållande till tyska kejsaren, som dittills varit hans motståndare; men han kom icke att utveckla de planer han närde i sin själ, ty natten emellan den 1 och 2 April 1340 mördades han af den mäktige Nils Ebbeson på Nörreris. Gerhards son, Henrik, gick skyndsamt öfver till Seland, medan den andre, Nikolaus eller Klaus, förblef på Jutland, der ban undertryckte de upproriska rörelserna. Skanderborg, der Nils Ebbeson inneslutit sig, togs med storm, dervid 2000 danskar nedhöggos och Nils Ebbeson afrättades såsom en förrädare. I Spandau träffades emellan den flyktade prins Waldemar samt hertig Waldemar af Schlesvig, jemte de 3:ne grefvarna at Holstein, Johan, Henrik och Nikolaus, en öfverenkommelse; och vidare blef genom ett fördrag i Liibeck bestämdt att prins Waldemar skulle mottaga danska kronan, men deremot hertigen och grefvarne tillförsäkras besittningen af de länder de under Christoffer den 2:e förvärfvat sig, dock borde de återställa de danska kronan tillhörande åt dem pantsatte landskap emot erhållande af beloppen derför de pantsatts. Konung Waldemar, nu den 4:e i ordningen, inföll dock i hertigens och grefvarnes länder, och äfven reste sig de åt dem pantsatte landskapens befolkning emot deras styrelse. Den hemmavarande grefven Nikolaus led flera nederlag; men brodren Henrik, som 1346 dragit i härfärd tillsammans med Edvard den 3:e af England till Frankrike, återställde vid sin återkomst lugnet i Schlesvig och Holstein. Henrik afslog 1362 den honom erbjudna svenska kronan, men föreslog dertill Albrekt af Mecklenburg, som äfven erhöll den. Då hertig Waldemars i Schlesvig ätt utdog tillföll detta hertigdöme fördragsmessigt Gerhards den 2:s söner Henrik och Nikolaus, churu å danska sidan åtskilliga invändningar framställdes. Sedan Henrik såsom påflig fältherre 1381 dött i Apulien, regerade brodern Nikolaus ensam öfver större delen af Schlesvig och Holstein samt tillträdde jemväl vid Kielerliniens utgång 1390 dess andel uti Holstein. Som Nikolaus var gammal och barnlös afträdde han högtidligt sin arfsrätt till sin äldste brorson Henriks son Gerhard. Efter Nikolai död 1397 eller 1400, hemföll en del af Holstein till Gerhard den 3:e, som redan sedan 1386 innehaft Schlesvig såsom län; det öfriga tillföll hans bröder Albrekt och Henrik, men då denna sednare 1402 blef Biskop i Osnabrick, delades hans anlott i Holstein emellan Gerhard och Albrekt, hvilken sednare dock under flykten efter en förlorad strid mot Dithmarschrarna omkom, så att alla länderna slutligen förenades i Gerhard den 3:s hand. Redan 1404 stupade han i en strid mot Dithmarschrarna, och efterlemnade 2:ne omyndiga söner Henrik och Adolf; en 3:dje Gerhards son föddes efter fadrens död. Enligt fadrens testamentariska förordnande skulle hans enka Elisabeth med 6 namngifna Riddare föra regeringen under sönernas minderårighet. Då deras farbroder Grefve Henrik, Biskopen i Osnabriick, protesterade häremot samt återvändande till Holstein upptände ett borgerligt krig vände de utsedde förmyndarne sig till drottning Margaretha, som stiftat Kalmarunionen eller föreningen emellan de 3:ne nordiska konungarikena Sverige, Danmark och Norrige. Detta var anledningen till den olyckliga strid som 11 1 ee 1 tt AA Oo FS KE I a