Gotlands läns nya tidning – 31 mars 1864, sida 1

tYy vy Y rv SO SS PF Samhälls-mål: — Man kan ganska wäl fatta såwäl den allmänna nyttan fom och somlige menniskors nöje af att hafwal få förståndiga och tillgifna djur fom hundar, ware fig att wakta wåra hus och egendom eller för jagtens ädla idrots ter; men detta ganska tillåtliga nöje af hunden måste nödwändigt så inskränkas, att det icke medförer obehag eller skada för andra menniskor, och allraminst får det störa fomhälls-lugnet. — Derför wågar man hemssälla, om det icke kunde anses såsom nog frihet för nämnde djurwänner att ej blott njuta af stöfwaren, bandhunden och mopsen i sina hus, utan jemwäl hafwa fägnaden att se dessa deras älsklingar hela dagen fritt wandra kring på gatorna; men, att dessutom låta dem hela natten igenom ströfwa ute i staden, så att de med stormskall eller ett ohyggeligt tjut under hela timmar störa trötta menniskors och sjuklingars sömn och nattro, det tycka wi ingalunda öfwerensstämma med ordningen och det dyr bara lugnet i ett städadt och fritt samhälle. Wisserligen lära Turkarne (fom derför wäl också kallas Hund-turfar) häruti öfwerträffa oss, ty de sägas hafwa en 50,000 hundar, fom dygnet om drifwa lösa och skälla på gac torna i deras hufwudstad; men om mi blott hafwa en 50 ft. dylika nattstörare i wår lilla stad, så behöfs det ändock ett mycket lugnt samwete, ett godt sofhjerta eller ett stadigt afton-rus för att under en sådan hund-concert, fom här ofta bestås oss gratis, funna få en blund i ögonen. Derför more det wäl, om mwälmwife ftadsftyrels fen behagade med första möjliga utfärda ett förbud med lämpligt vite för hwar och en hundegare, fom t. er. mellan fl. 10 på qwäll och fl. 6 på morgonen hafwa hunds-freatur utewarande på stadens gator. Om huns darne mi också stå i mantal fom annat folk, få böra de wäl ändock förhindras från att störa wåra beskedlige stadsboars softimmar. — Dessutom borde hwarje skrål på offentliga platser alltid wara förbjudet och förbudet allwarligen uppehållas; ja, till och med en eljest herrlig fång kommer sannerligen alltför olägligt, när den ins träffar för sent och sålunda störer den allmänna nattsron. — Ware sig att wåra hästar äro de ystraste, ans spannet dåligt eller wåra körswenner de mest släpphändte; nog af, ganska ofta äfwentyrar folk Här både lif och lem mar för skenande hästar, som ett tu tre raka fram öfwer torg och gator. Och we då den, fom är wägen för de wildsinte fålarne! Flera af dessa wådor, fom nu os nefligen mest uppkomma deraf, att man utan tillsyn låter hästar för lass eller betande stå alldeles obundne, skulle wisserligen uteblifwa, om man isynnerhet på torgen nära wäggarne hade på stolpar anbragta stänger eller jern-vingar fästade i sjelfwa hus-murarne, hwarwid här starne funde säkert bindas. Om fådane bindezanftalter funnes i närheten af handelsbodarne, ja wid hwarje huse port kunde det ej skada. Men, det förstås, att allmänt förbud med wite för hwar och en, fom underläte att sålunda ordentligt binda fine dragare, ej blott skulle ut färdas, men äfwen allwarligen upprätthållas. — Säöga hwad man will, få är och blir det alltid på det högsta stridande mot god famhälls-ordning, att, såsom det här ofta förekommit, med byggnadå-fren in kräkta flera alnar eller stundom jemt halfwa bred den af en eljest nog smal gata, — Tillåtelsen för folk att hafwa upplag af timmer och bräder eler grushögar qwarliggande på offentliga platser är ett lika ilanderwärdt oskick — är sådant någongång alldeles or undwikligt, få bör det i alla fall efterhand eller få snart fom möjligt bortföras. Föga trefligt är det och att för jemnan finna wissa gator öfwerspolade af watten. flöde. Att lösa stenar öfwerallt förswåra en obehindrad framfärd, att flera mull-gator alldrig blifwit planerade och alldrig grusas, att man bygger hus, anlägger trappor och vännftenar efter hwars och ens tycke, m. m. (hwillet allt mycket noga kunde specificeras), blir wäl ännu länge wårt öde att tåligt fördraga. Ac, hwad mi äre beskedlige! — Man mmdrar efterhand alltmer huru det slutligen fall bli med ordnandet of de närmaste omgifningarne kring gamla kyrkogården. Skall någonting der plans teras, fö är det nu hög tid; och förhalar man Ytterlis gare dermed, få får man åter wänta ett år på grönffa och ett städadt utseende kring den wackra helgedomen. Planterings-Gillet må wäl också snart morgna fig efter den långa winter-fömnen för att åter taga hand om Floras rike med att t.ex. omlägga fina ned trådda gräswallar (bland annat också kring skolhuset), förbättra wägen å begge sidor om norr-bro i gamla hamn, att åter grundegrufa den alldeles fönderförda CYYnvattiuln Adm Sans oaAA Malko att ovsäfta j Klane