Fångypredikantens berättelse: ill Hogrördiye Domlayvitlet i Wisby! Jemlikt föreskrifterna i gällande Instruktion för predikanter vid Rikets fängelser och Kongl. Brefvet af den 30 December 1835, får jag rörande Läns-cellfängelset i Wisby för år 1863 i ödmjukhet afgifva följande berättelse: Det antal fångar, som under årets lopp härstädes varit förvarade, har utgjorts af 59 personer och, om icke inberäknas 2 personer, som 2:ne sårskilta ganger varit häktade, endast 57. Af dessa hafva 9 personer qvarsutit sedan förra äret och af de under året inkomna 50 (48) hafva 25 varit tilltalade för brott. De flesta af dem hafva varit anklagade för stöld till helt obetydligt varde. Detta fångantal är således i det närmaste lika med det nästföregaende årets. i Anmärkningsvärdt är det förhållande, att under sommarmänaderna fångantalet så betydligt minskades att under 8 dagar i början af September det nedgick till endast 4 personer — under hösten ökades det åter hastigt, så att det i början af December uppgick ända till 17 personer. Under den korta tid jag bestridt sjalavården vid härvarande fängelse, tror jag mig hafva vunnit den erfarenhet att Cellsystemet utöfvar ett stort inflytande på fångarne, såvida de ej förut äro alltför förhärdade samt öfvade i brottets och ondskans skola i det att ensamheten, synnerligen i början af fängelsetiden, hos dem uppväcker ånger och ruelse öfver det begångna brottet, åtföljde af uppriktig bekännelse af detsamma. Till detta goda resultat torde ock i icke ringa mon den kloka anordningen bidraga, att fingarne undergå ransakning inom fingelset, så att de icke under transporten till tingsställena komma i beröring med andra fangar. Äfvenledes synes den ordning och snygghet, hvartill de i fangelset hållas, utöfva ett godt inflytande till deras moraliska förbättring. Under året har en fånge blifvit beredd till döden och kort före Jul undergått dödsstraffet. Den förändring han till sitt själstillstånd under fängelsetiden undergick synes mig icke böra i en berättelse sådan, som denna, med tystnad förbigås. Då jag i Maj öfvertog själavärden vid fängelset, hade han redan sutit 8 månader fangslad, hade således haft god tid att komma till besinning af sitt svåra brott, hvaröfver han ock af uppriktigt hjerta var intagen af djup ånger. Enligt egen uppgift hade han under sitt föregående lif visserligen haft en ytlig kännedom i Christendomskunskapen; men ingen lefvande kunskap i Guds ord eller sann tro på Gud, utan efter eget yttrande: lefvat säsom utan Gud i verlden. Under inflytande af cellens ensamhet och det tillfälle der gifves till sjelfransakning samt Guds ords läsande, hörande och betraktande, hade han småningom, synnerligen sedan hans dödsdom var oåterkalleligen afkunnad, fattat kärlek till Guds ord, betraktande det med uppmärksamhet och med riktig tillämpning på sig sjelf samt ofta, med uppriktigt förtroende till mig, frågande, då det var något han ej riktigt förstod eller fattade. Sålunda uppstod och tillväxte hos honom småningom genom Guds Andas mäktiga inverkan en sann och lefvande tro på Gud och försoningsnåden genom vår Herra Jesum Christum; till följe hvaraf han ock många gänger tackade Gud att hans brott blifvit uppdagadt och han i cellens ensamhet blifvit ett mål för Guds nådiga barmhertighet. Derföre önskade han ock städse helst vara ensam i sin cell med sin Gud och den själasörjare, hvars pligt det var, att, efter förmåga söka handleda honom till försoningen och friden. Frid uppstod ock genom Guds nåd dagligen allt mer och mer, med glädje såg han sin dödsdag nalkas och med lugn mottog han dödshugget. — Jag har anfört denne fånges välsignelserika själsförändring under fängelsetiden såsom ett ytterligare bevis på cellsystemets stora företräde framför gemensamhetsfangelserna, och kan dertill foga den önskan samme fånge, som förnt utstått 2 års fängelse å fästning, innan hans dödsdom af Kongl. Maj:t blifvit fastställd, yttrade: ,att om han af Kongl nåd förskonades från dödsstraffet, han ville bönfalla om en ytterligare nåd, den nämligen att få försona sitt svåra brott i cell, hellre än i gemensamhetsfängelse å fästning. Christendomskunskapen har hos 5 fångar varit godkänd, hos 13 försvarlig och hos 7 ringa. I innanläsning har flertalet af fängarne visat god eller åtminstone försvarlig färdighet — ingen har deruti varit alldeles okunnig. De allmänna Gudstjensterna hafva hållits i föreskrifven ordning hvarje Sönoch Helgedag. Den undervisning, som meddelas fängarne både vid dessa tillfällen och vid med dem anställda religiösa samtal och förhör, synes i allmänhet med begärlighet och uppmärksamhet, ofta med tacksamhet, mottagas. Till närmare kännedom om fångarnes antal och brott, meddelas följande summariska redogörelse: Qvarvarande sedan förra äret 9 personer. Inkomna under äret: För DrdåP oo so os css ooo ov vvs . Förfalskning . so so so so so sov . 1. , Andra Broett.. . 10. 25. Såsom Transportfångar .. Tor ds