kärleksfullt. Wi hade trott, att wi i ett konstitutionelt samhälle hade frihet att, utan all pretension och djupare lärdom, yttra oss också om läseriet, hwilket är en sak af största wigt och fom enligt wår öfwertygelse i fina öfwerdrif ter, mer och mindre medwetna, fon innebära en wåda för samhället. Men, fom wi ej fönna kifare-fyjtemet och ide funna hafwa följt någon enskild läsares eller predikants werksamhet, få hafwe wi städse talat i all mänhet om saken, — ursälta, wi hafwe ej funnit nå gon läsare prest få betydlig att wi skolat wända of till honom särskildt. Och i allmänhet famt i forthet skole wi nu ocfd göra nägra få anmärkningar wid dessa ampra swaromål. Ty, då tankarna härom äro få tvärt olika, lärer det wäl föga tjena till att med många ord ytterligare strida i en sak, i hwilken helst enighet eller åtminstone fördragsamhet borde finnas. I refponfum of G. L. n. T. Nio 8 säges det om wår artikel, Läsare systemet, att den icke alls är lärd och sterartad (hafwe mi wäl utlofwat något få dant?), widare att det blott är fammelfurium (naturligt wis, emedan wi ej kunna instämma med Jnf.; ty om oc Salomo skrifwit den, Hade han blifvit lika litet gillad; det är klart, men också menskligt swagt, och det göra både läsare och icke läsare), och sedan bewises det med många wackra bibelsprak, att både förbättring och för bittring, eller husfridens störande för Christi skull, hö rer till kristendomens wäsende (wisserligen, men eljest trodde wi, att familjernas man ej skulle bero of hwarje öfver spänd läsares oförnuftiga ifwer). Derefter förswaras längden af läsarepresternas predikningar (fom wi mena kunde bestämmas efter Swensk lag), på det man mot flentrianen måtte hinna att från de Egyytiska köttgrytorna wäcka werldsträlen, hwillen önffar bade bibel och religion borte (osant) och fom finner fig beswärad af en predikan af Nordborg, Arndt och Smwartau (för hwilka wi hyse en djup wördnad) samt ändlligen att wi ej tycka om att höra talas om Helvetet (det är sant: mi skrifwa ens alldrig det ordet med stort H, — men kanske det också är synd?) Men å propos derom, få war god Hr Jns. och förklara engång för oss ordentligt hwad helvetet är, dock ej med wanligt prat, utan fyfifft-aeografifft-femifft, men ej allt för mycket theologiskt; ty wi tyda, att de manliga pa noramerna deraf i wåra löfarestider äro blott matta sudderier mot de wildt poöriska, hären-på-ända-refande, storartade målningar, dem kyrkans fordne munkar mältade framställa i wåra medeltids-legender eller gamla fyrkoskilderier. Sedan yttras det helt knapphändigt, det wi sagt, att Läsare presten har vrätt (ja, men ej alle lä faresprefter eller absolut, utan somlige, i wissa fall och stundom); hwarefter mwerlds-prefteriue, såsom motsats till ben helige Läfare-preften, (det är ju ganska kristligt och kärleksfullt, förmodligen enligt Väfare-fyftemet, allt med Ieduing af Guds ord?) tadlas för deras vtäcka fött eder? (hafwa wi nånsin åtagit oss att förfwara mwerldse presterne, deras fel eller fötteeder, om de begå sadana?). Sedan det witare pastätts, att Väfare-preften alldrig uppsåtligen bryter emot GÖnds bud, få fråga mi: hur kan ers Helighet weta och påstå, att merlds-proften eller andre deremot alltid synda och swärja uppsålligen (denna fariseiske sats tycke wi är bäde ogudaktig och skamlös). Om väsare presten alldrig swärjer, är det ganska mac: kert af honom; men så tager han också sin skada igen i de gudeliga helvetetsamålningarne, få godt han fan: men, att swärja på predikstolen är naturligtvis någon ting helt annat —, det är kristligt, theologiskt, wackert? Jnf. tror ej att Cäfarne älska mörkret (wi tro på goda skäl tvärt om —, fe härom wårt swaromal i N:o 10 af denna tidn.); men deremot att ide-läfarne älska det (naturligtvis, alltid och uppfätligen —, bra lärlelsfullt dömdt!) Och mwända mi om bladet? derföre att wi före, det månge fromme kristne finnas i läferiet, men att med detsamma mången läfare, emedan han är en fyndig men niska, dock kan wara felaltig? kan ide läferiet wara upp: riktigt hos ven ene läsaren och falskt hos en annan? Slutligen påstås, att något iläsarnes lärosystem ide behöfwer utgifwas (det förstas!), ty det finns i Guds Hel. ocd (hwilket man wet är bra mångtydeligt, ty Vu theraner, Greker, Latiner, Neformerte, Mormoner, m. fl. bewisa allt för fina religions partier ur samma Bibel): wi tro twertom, men hämvisa ater till det nyssnämnda tidnings numret. Att det offentliga predikandet i allmän: bet (såsom wi tillförne paftatt) ej fan framställa läfaresystemet i sammanhang och att läsarne ingenting göra för werldens gunst och aktning, m. mm, kan lita litet, — je här ofwan — fom allt hwad Inf. i öfrigt nu yttrat, fattas af of, fom slutligen med fariseisk salvelse fallag det för fördömelsen fullmogna trädet, den i fynden sälra menniskan för hyvilfon Guds anda är en AaAlonffan