Gotlands läns nya tidning – 10 mars 1864, sida 3

mening att härda och stärka menniskoslägtet, men med undgomen har man i detta som i många andra fall förstått blott gossar, liksom ej flickor funnes till, och sålänge en sådan glömska räder hos ett folk, skall dess sträfvan att medelst gymnastik vidmakthålla och utbilda helsa och kraft vara förgafves. Om deremot gymnastiken göres gillande äfven vid flickors uppfostran, först då kan den blifva af varaktig nytta, ty endast under detta vilkor kan den införlifvas med folket. Gymnastiken, meddelad åt uppväxande qvinnor, skulle icke allenast stärka och härda dem sjelfva till att bättre fördraga qvinnobekymmer, försköna deras kroppsliga yttre och tillfölje håraf sätta dem i stånd att skänka landet välbildade och kraftiga söner, utan framförallt bibringa de blifvande mödrarne åtminstone något begrepp om fysisk uppfostran, som de nu helt och hället sakna, och såmedelst bortskaffa de många misstag, som mödrarne begå vid sina barns behandling i diet och beklädnad — en behandling som vore att anse afskyvärd om den icke hade ömhet till grund. Om således gymnastik skall bli af sannt värde för ett folk, må man icke glömma att meddela den äfven åt uppvexande qvinnor, dels för deras egen hälsas skull, och dels för att bibringa dem bättre insigter att som mödrar fysiskt vårda sina barn. Många mödrar hysa den föreställning att gymnastiken är lifsfarlig för deras barn; deras farhåga skulle bortdunsta, om de sjelfva i sin ungdom blifvit bekanta med dess natur. Qvinnorna deltogo i Grekernas gymnastik, hvilket måhända var en vigtig orsak till densammas långvariga blomstring hos dem, och den föll först när den urartade till öfningar, hvilka ej kunde tillhöra uppfostran, utan endast afsäg atlethers och konstmakares bildande; man kan således räkna gymnastikens fall från den tid, då den lemnade ur sigte öfningar, i hvilka äfven qvinnor kunna deltaga. —