Wisby den 13 Bebruari. — Till Revisorer wid Bankens lånekontor i Wisby för 1863 har å Ridderskapets och Adelns mägnar af Riddarhusdirektionen blifwit utsedd Kaptenen N. A. Plonting-Bergloo och till Suppleant Majoren A. I. von Post. — Wid Upsala Universitet har under nu slutade eramensperiod Gotl. J. A. Lindström aflagt examen till Rammaroch Räkenskapswerken. Storläger. I Snuällpoften skrifwes: Det säges, att här lärer blifwa storläger i år i Skåne i stället för Westergöthland, och H. M. Konungen har redan låtit tillkännagifwa fin tillämnade ankomst till Beckaskog i sommar. H. K. H. Hertigens of Wermland sjukdom är nu på återtåg, ehuru långsamt; de dagliga bulletinerna upphörde den 1 d:s. — Otto Lindblad, den frejdade kompositören af folksäången Ur Swenska hjertans djup, samt af få många andra äkta poetiska och friska nordiska sånger, hwilka blifwit nationens egendom och länge lefwat och ännu längre skola lefwa på folkets läppar och i dess hjertan, har, enligt Lunds Weckoblad, aflidit Tisdagen den 26 Januari. Till de brandskadade i Warberg har på Dag bladets fontor i Köpenhamn insamlats 4,000 Nifsdar ler swenskt riksmynt. Hungersnöden i Ungern griper med förfärlig haft omkring fig. I Szegedin och kringliggande orter finnas många familjer fom fafna dagligt bröd och för wrakpris följa sitt husgeråd för att förskaffa fig bröd. — Olika flag af offer. I Götheborgs Hans delstidning skrifwes: Ett nyligen framträdt egendomligt och bedröfligt drag af en falsk presterlig nitälskan — om det ens förtjenar detta namn — bör ide undans dragas offentligheten. Sedan för ett par weckor sedan i Partilleds socken bildats en sparbankskomite, för att emottaga insättningar i sparbanksböcker från förfamlins gens innewånare på den för detta ändamål mest lämpe liga tid, nemligen efter slutad gudstjenst hwarje Söndag, och uti Folkskolans lokal, utfärdades härom wederbörligt tillkännagifwande, fom upplästes på predikstolen. Då sistlidne Söndag, denna uppläsning försiggått, åtföljdes densamma af några på fri hand affattade fommentaris er af tjenstförrättande predikanten, komministern Lindwall, hwilka gingo derpå ut att han ej welat neka uppläsa denna skrift, men att han borde hafwa gjordt det, då insättningars werkställande på Söndagen wore en syndig gerning, för hyilken Han alltså måste warna, etc., allt i den högstämda ton, fom en sådan predikant egnar. Hu ruwida en predikant eger rättighet att sålunda fommen: tera upplästa kungörelser, öfwerlemna wi åt stiftets bi ffop och konsistorium att afgöra. Här må blott erinras, att samme komminister Lindwall aldrig röjt några ffrup: ler mot att sjelf, på kyrkans eget altare, emottaga ins fatta sparpenningar af församlingen, då de nemligen blifwit ingifna såsom offer åt honom sjelf. — En förfärlig eldsn a inträffade den 8 Dec. i en kyrka i Chilis hufwudstad Santjago i Sydamerika, hwarwid twå tusen menniskor, till största delen fruns timmer, omkommo. J kyrkan firades festen för Jung fru Marias obefläckade aflelse och på aftonen Mulle dens na fest nå fin glanspunlt. Tidigt på eftermiddagen började allmänheten infinna fig och detta i sådan mängd, att redan före mörkrets inbrott många måste wända om utan att få plats i kyrlan. Straxt efter kl. half Åtta tändes ljusen. Jlluminationeus pralt fan bedömas der af, att der brunno 20,000 lågor, af hwilka 5,000 woro parafinlågor. En af parafinlamporna fprang fönder och inom några ögonblick stod hela kyrkan i lågor. — Från gatan kunde man öfwer den barrikad af kroppar, som bildat fig innanför ingången, i det inre af kyrkan fe menskliga gestalter bölja om hwarandra omgifna af lå gor, utan att det war möjligt att egna dem den ringa ite hjelp. Det war ide nu möjligt att, trots alla mos diga förföf, rädda dem fom lågo i i närheten af dörrarna. — Efter ungefär en timmas förlopp hade elden rasat ut och af hela den ofantliga menniskomassan fanns ingen enda mid lif. Kyrktornet och en del af kyrkans tak hade störtat in, men wäggmurarne stodo qwar. Det fafansfulla ffådejpel, fom ögat här mötte, öfwergår all före ställning. Der, hwarest nyss förut de förnämsta af tas dens innewånare, de qwinliga medlemmarna af landets främsta familjer jemte deras tjenstefolk warit samlade, såg man nu ide annat än swarta och förkolnade lik, når gra uppstapplade i högar, andra i ännu knäböjande ras der, några, på hwilka hufvudet eller enskilda lemmar