(Insänds). Svar på en i Gotlands Läns n. Tidning, N:o 4, införd annons, hvars underskrift var: Föräldrar. Ilvad Christus under sin lefnall härnere sade: ,lIlafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eller, det har i alla tider blifvit besannadt och det skall alltid, ända till verldens slut, vinna sin tillämpning på en Ilerrans efterföljare. Ty verldsbarnen i sitt uppblåste, eqgenrättfärdiga sinne kunna icke fördraga, att sanningen utan omsvep förkunnas dem från predikstolen. Så hafva icke heller de dumdristiga scribenterna af annoncen kunnat tåla, det en predikant i sin predikan omtalade, huru barnen af sina föräldrar läras att supa och svärja, en sanning, hvilken dock, Gudiklagadt, dayliga erfarenheten lemnar många sorgliga bevis. Tillika lyckas dessa nyssnämnda personer vara högst inskränkta, enär de vilja påstå, att en predikant srärjer, då han i sin afhandling af ämnet nämner djefrulens namn. Deraf skulle man ock kunna draga den slutsatsen, att vår Frälsare Christus svurit, då Han i Math. 4: 10 v. säger: ,Gack bort, salan; Ilun nämner ju der , den elakes namn, liksom predikanten wjorde. Men att beskylla himmelens och jordens herre derför, det har dock icke fallit någon menniska in, så förblindade och hädiska de än äro. Saken är emellertid den, att denna ver ldens barn i sin söta syndasömn blott längta efter att få höra några blomsterpredikningar, hvilka endast innehålla några moraler om att lefva anständigt och ärbart för verlden, men i hvilka icke nämnes någon Lag eller något Ilelrete, utan blott åsyfta att vagga de arma menniskorna i det ljufra, men falska hoppet, att på rosor få dansa till himmelen, utan att ihågkomma, hvad Skriften säger: ,Genom mycken bedröfrelse måste man ingå i Guds rike. Det gamla, falska ordspråket: ,IHvar och en blir salig i sin tro, det utgör verldsbarnens tröstegrund. O, huru sorgligt blifva de icke deri bedragna! — UIrad åter beträffar ,drichandet, så är det för alla bekant, att denna lärare för lättnad i bröstet, hvilket förut varit och kanske ännu är mycket svagt, under sina ansträngningar förtär något valten; men att kalla drickandet af rent vatten för fulleri, det kan blott falla oförnuftiga varelser in. Följde församlingen derutinnan sin lärares exempel, så skulle icke så många krogherrar och nattrucklare finnas, som nu, sorgligt nog, är fallet. Gifve Gud, att rÅra drinkare ställde sig hans exempel och förmaningar till efterrättelse, då skulle de slippa att bli räknade bland dem, om hvilka Skriften uttryckligen betygar: ,Drinkare skola icke ärfra Guds rike t