Den 26 Januari 1864. Ett Sekel redan genom tiden flytt, — Hvarunder verlden likasom på nytt Gestaltat sig, — sein på den södra jorden F) En Galliens son blef född till — kung i norden! IIur underbart! der Henriks vagga stått, I samma stad Carl Johan lifvet fått — — — Så ödets bok, — de skulle också båda Utöfver sköna land och riken råda! Än mera! dessa ädle, store män De fingo, fastän Kungar, hvar Sin vän: Carl Johan Brahe, Henrik Sully ega; Och båda visste hvad en vän vill säga. — — At båda hatet slipade en dolk, Ehuru högt de älskade Sitt folk: Med folkets kärlek ville de ju smycka Sin krona; och de gjorde folkens lycka. Så lika — deras öden dock till slut Förändra sig: — Vår tid ej förer ut Fanatiskt dåd; — och kring Carl Jahans tinning Dess sköna valspråkt) blef till slut Hans vinning. Sein land Han värnat, Jani portar stängt, Trofeerna uti vårt Pantheon hängt, Sitt rika snille och Sin håg Han vände Till fredligt värf; likt krigets det han kände. För Svea, Nore, detta tvillingpar, Carl Johan blef hvad marmorn sagttF) — en Far Med fridens hand Han dem förena ville: Och detta var ett verk utaf Hans snille! Han skänkte lugn ej blott åt lycklig Nord; Så folk, som furstar lyssna till Hans ord; Han liksom lyste frid utöfver alla; En krigets Son, Han var ju vand befalla. Så — Fridsäll, Arsäll, Segersäll Han står I minnets tempel; och med hvarje år Skall häfden vittna hur man rikligt plockar Ej lager blott, men eklöf ur Hans lockar. ) Den 26 Januari 1764 i Pau i södra Frankrike. x) Folkets kärlek min belöning?. xxx) At Brödrafolkens Fader. (Inskriptionen å Carl Johans staty i Stockholm). VR a 2