Gotlands läns nya tidning – 11 februari 1864, sida 2

— Äfven jag, svarade flickan, deltar i hans öde, men gifta mig med honom kan och skall jag aldrig. — Och hvarför icke? — Emedan jag icke älskar honom. — Då vill jag, sade monarken, icke pålägga ditt hjerta något tvång, Madam Hansen, ni har hört er systerdotters öppna bekännelse och får icke nämna ett giftermål utan böjelse, som skulle göra henne olycklig. Var obekymrad för er systerdotters framtid — jag sörjer numera för henne. Den gamla fällde tårar. — Gån nu, mina barn! I morgon skolen J erfara mer, sade han tlll Margareta, som stod framför honom. Mostern fattade konungens hand och kysste den. — Vi se hvarandra åter, sade monarken och lemnade kabinettet. De begge qvinnorna återvände till deras fattiga boning. Margareta berättade för mostern, att konungen beriljat dem en pension. Mostern skakade på hufvudet och teg. Äfven Margareta försjönk i djupt eftersinnande — — — Andra morgonen erhöll Margareta en konungens egenhändiga biljett, i hvilken han tillkännagaf, att han för henne och hennes moster i närheten af slottet köpt ett litet hus, hvilket från i dag var deras egendom. Han hade i hast låtit inreda det och bad dem icke afvisa denna skänk af hans faderliga tillgifvenhet. Om några dagar, så snart hans tid tillåter, skulle han besöka dem