Margareta eller Kung Fredrik den Sjette och Sjömansflickan. Historisk Berättelse efter Danskan, af Octavia Carlön. (Forts. fr. föreg. N:o). — Det var för mycket för oss, nådigste herre. Vi äro vana att försaka och hafva icke anspråk på öfverflöd. — Du har förtjent en bättre lott. Ditt oskuldsfulla väsende har intagit och förtjust mig. Jag läser i dina drag, att du är värdig mitt 7kydd. — Men er halahet, herre, gör mig förlägen, sade Margareta, nedslående ögonen. Så mycket nåd förtjenar jag icke. — Din blygsamhet gör dig dubbelt älskvärd. Du är så god att man ovilkorligt måste älska dig. Jag vill för dig vara en fade rlig vin. Konungen ringde och befallde den inträdande kammartjenaren att införa Margaretas moster. — Moster Hansen, sade konungen till den gamla, du har med så mycken kärlek antagit dig denna arma värnlösa, att jag är din skuläenärUtbed dig derför en nåd. Herr konung, ni har sändt den arme Poulsen till Guinca. XÅterkalla honom från förvisningen och tillåt att han gifter sig med min systerdotter. Margareta darrade. — År det ock din önskan, Margareta, frågade konungen fattande hennes hand.