Gotlands läns nya tidning – 28 januari 1864, sida 3

personer, hvilka han icke ville nämna, blifvit upplyst om den dunkla hemligheten af sin kungliga härkomst. — Fabler, icke annat än fabler, — svarade konungens pseudo-adjutant och bemödade sig att förläna sitt evigt allvarliga ansigte ett leende uttryck. Flickan skakade på hufvudet och man kunde se, att hon föga eller intet trodde denna adjutantens försäkran. Hon fattade sin korg och ville gå. Men adjutanten qvarböll denne mildt med frågan: — Barn, har du väl mod, att säga konungen sjelf hvad du nu anförtrott mig? — Och hvarför icke? Jag har ett rent samvete och fruktar för ingen under Guds sol. — Det är rätt! men säg mig, sköna barn, skulle du skåda din konung lika så behjertad i ögonen, som mig, hans adjutant? — Ja, säkert herre. — Och skulle du vara beredd, att synas inför hans thron, i händelse han en dag lät kalla dig, för att af din egen mun höra de hårda anklagelser du emot honom framställer? — Gör rätt och frukta ingen, säger alltid min moster. — Godt, goda barn, jag tager dig på ordet — och skall icke underlåta, kanhända redan i dag, underrätta konungen om allt hvad jag genom dig nu erfarit. Han må sedan företaga hvad han för godt finner. — Men vänta, — ännu en liten fråga: huru heter din förträffliga moster?