Gotlands läns nya tidning – 21 januari 1864, sida 4

E erfor nu, att Marias mor hade inflyttat i den af honom erhållna byggnaden samt födt sig med arbete och ordentlighet, under det att Maria uppväxte. Då flickan var tio år, hade en barnlös familj besökt orten, fattat tycke för henne, samt adopterat henne. Fosterföräldrarne voro då i utmärkt goda affärer, men en i hufvudstaden inträffande, oförmodad konkurs, jemte flerahanda andra motg ängar, ruinerade dem och lade dem i grafven. Marias mor hade långt förut lemnat det jordiska. Ensam i verlden, men med en god uppfostran, beslöt hon att blifva guvernant. Lycka och sällhet afspeglade sig i bädas anletsdrag, då värdfolket inträdde, och de omtalade sin historia. — Hyvige Gud! utropade Et, rörd af sin lycka, hvilken herrlig frukt skördar jag ej at min dårskap. — Dårskap? repeterade värdfolket. En god handling kan aldrig kallas dårskap. — Kan väl vara, men jag tänkte visserligen icke att göra godt. Jag handlade af lättsinne. — Icke af lättsinne, men väl af ett lätt sinne. Vårt hjerta är först verkligt godt, då vi göra det goda och rätta, utan att vi sjelfva beräkna eller veta det. EE omsamnade Maria, och slöt henne till sitt hjerta. — Utan mig, hvad hade du varit? yttrade han. Du är mitt verk. — Och din lycka skall blifva mitt verk, hviskade hon tillbaka. För att skörda om hösten, måste man så om våren. (N. K.-B.) Wizshv TT A 1404