Gotlands läns nya tidning – 21 januari 1864, sida 4

emellertid hennes hand . . . men hon drog sig undan. Då störtade ordet öfver hans läppar: Jag älskar dig! Hon reste sig upp. — Förlåt mig, sade hon, vet ni hvilken jag är? — Hvem ni är? — Känner ni denna lapp? Och hon framtog dervid ur ett väl hopviket, litet konvolut, en papperslapp af ganska suddig beskaffenhet. — Nej, svarade han. — Det är ju ert namn. — Jag ser det. — Erinrar ni er Skogby gästgifvaregård för tjugo år sedan? — Kan väl vara. — Den lilla papperslappen har min mor tagit ur dagboken på gästgifvaregården. — Än sedan? — Ihogkommer ni, att ni der på en auktion inropade en byggnad? — Ja. — Ått ni bortgaf den genast åt ett barn som då ännu hvilade på sin mors armar? — Också det mins jag. — Detta barn ... Hon tystnade och blickade på EF, liksom för att se hvad han tänkte, eller kanske rättare hvad han kände. — Är ni, fortsatte EX, — Nåväl, frågade hon . En paus full af öfverraskning uppstod. — Älskar du mig? Hon svarade inte; men sjönk i hans armar.