Och resan beslöts. — Huru skall det gå med mig? — sade fru Åbrandsson, — jag som blir ensam på ålderdomen. Jag har ingen som för mig härifrån och låter mig hvila i en alkov med gröna gardiner och välsignas af barnbarnen. Hennes saknad var det enda som störde stundens stilla fröjd. Helsingborgs läge är ett af de skönaste i Sverige. Ingen plats har en vänligare natur och mera omvexling att erbjuda. Gumman Engman fick sig en gafvelkammare med utsigt åt Sundet och satt der glad och blickade på den rörliga taflan af de seglande skeppen och de i tusen rigtningar sig korsande båtarna, och barnabarnen helsade på mycket flitigt, kanske allt för flitigt, om det ej varit en mormor de besökt. — Salig Engman — hvars porträtt i ny, förgyld ram satt i fonden af alkoven — salig Engman hade ändå rätt; han kunde ej se, men hans tro var sann, — sade den gamla ofta, och aldrig uraktlät hon att säga det, när tidningarne omtalade någon ny ädel handling af den menniskovänlige assessorn, han, som var med om allt der det kunde vankas beröm. — Det var sannt hvad salig Engman sade, fastän jag då tyckte att det yar både enfaldigt och orättvist. — Det var en lifstidstanke detta: Jag vill sjelf känna mig ren; men bryr mig ej om att folket kallar mig för ,sotarmurret, På det sättet, Gustaf, har det gått med dig, och Herren vet bäst dina vägar, derför gaf han dig icke gods och guld, men han välsignade dig med ett skuldfritt hjerta och derföre räcker det till, Gustaf! det är Hans välsignelse med hvar smula. — Jo-jo, mamma lilla; det der har jag lärt mig på hafvet då det stormat, — sade Gustaf, — der intet var emellan mig och djupet mera än några tunna bräder, som svigtade i hvarje fogning. Tänk om min tro svigtat som dessa? tänk om Gud ett enda ögonblick låtit min själ falla i förtviflan, just då jag behöfde vara som lugnast? tänk om Han ej i tid näpsat stormen! Nej, mormor, då är det godt att kunna se uppåt och tänka: kanske jag är en sotaremurre; men jag ville dock så gerna vara ett barn, som badade mig i ljusets flod. Det är viljan, mormor, som gör oss rena — en god vilja är en Guds gåfva. Derför säger språket: Frid i himlen och på jorden; menniskorna en god vilje. (Svea, 1864). BOR