Gotlands läns nya tidning – 14 januari 1864, sida 2

hvilken hon uppoffrat allt, glömde henne, huru skulle ej de, som hon gjort orättvisa, bemöta henne i hennes nöd? Assessor Sköldin gifte sig snart med en rik flicka, som ville bli assessorska; ty hennes far hade ingen rang eller var öfver all rang, emedan han hållit näring i hörnet af Riddaregatan eller den, som den tiden hade ett annat namn. Nu hade han nedlagt rörelsen och köpt en landtegendom och antagit titeln patron. Efter detta ögonblick såg fru Engman ej till sin Adolf och slutligen gick den sista tillgången. Då erhöll hon friplats på fattighuset och mottog den. Förestånderskan mötte den gamla i dörren. — Åh Herre Gud! — sade hon, — välkommen hit lilla fru — ja här är ej godt om plats och om ni icke haft en vän i viken, som skaffat er plats, så hade ni fått gå på gatan. — Hvem har skaffat mig bit? jag har sjelf sökt att få komma. — Ah Herre Gud! vet ni inte det att ni blifvit rekommenderad — jag har ej lof att säga namnet; men lika godt, ni har blifvit hulpen af en som hjelper alla, af en af de ädlaste menniskovänner som finns, assessor Sköldin. Gumman for tillsammans som träffad af ett elektriskt slag; den förödmjukelsen var ändå den hårdaste. Och nu hade hon i tre år bodt på sin vindskammare och betraktat en skorsten, som en bild af det djup, ur hvilken alla hennes olyckor en