SSU — — Jaså, mycket roligt! — Jag har köpt hus och gård i Helsingborg; mina redare bo der. — Jaså. — En rätt liten vacker gård på Bruksgatan med trädgård mot sjön. — Jaha; salig far hade varit der och sade att Helsingborg just var en liten håla. — Ja den är ej så stor som Stockholm, men med ett förtjusande läge. — Man lefver inte af läget. — Nej, visst inte. Men nu vill jag fråga om inte Leontine ville ega det der huset, det vill säga, bli min hustru? — Det blir ingenting af — ingenting. — Jaså, min bästa fru Engman, min välgörares hustru; ni som velat mig väl, fastän ni aldrig kunnat riktigt med mig, neka icke — Leontine vill ha mig, jag vill ha henne. Edra penningar behöfva vi Gudi lof icke — säg icke nej. — Jo jag säger nej — nej i evighet. — Men ... — Jaså, — afhröt gumman — här har således varit möte; mitt hus har blifvit förnedradt till ett liderligt näste, der en ogift karl och en slicka stämma hemliga möten. Jaså, Leontine, det är så du lönar godt med ondt. — Mamma! mamma! sansa er, jag skall säga nej, bara ni blir god och glad igen, blir som då salig far lefde. — Jaha, herr sjökapten hör min mening.