Gotlands läns nya tidning – 31 december 1863, sida 4

Hon gjorde sig dersöre ärenden ut och lät de unga bli ensamma; men när hon kom hem satt Adolf och läste i lagsamlingen och Leontine sydde för brinnande lifvet. Så förgingo fjorton dyrbara oersättliga daga och Adolf återreste till Upsala med en god kassa. — Du är verkligen sådan, käre Leontine, — sade hon, förargad öfver sitt nederlag, du är sådan att du förefaller som en träbit. Göra sig till och vara tråkig, ja odräglig då Adolf var här. Stackars gosse! han kunde väl vänta kärlek och tillgifvenhet i hemmet; men bevars! mamsellen bevärdigade honom ej med ett ögonkast. Eljest så kunna de flyga ikring kantänka. Ja-ja, lilla Leontine, du är liksom han ett upptagelsebarn; men du är otacksam och står din egen lycka i vägen. Stackars Leontine! hon fick fälla många tårar för den! saken, under det att Adolf, som hade helt andra planer, tackade sin Gud att han väl hunnit derifrån, utan att tvingas till löften, som hans fattigdom och hans beroende kunnat aflocka; men som han, som klok karl, aldrig kunnat hålla. Att gifta sig till några futtiga tusen rrksdaler (gården var på sin höjd värd tio tusen) och liera sig med en tenngjutare-familj kunde ej komma i fråga. Det är ofta med en välgörare som med en brandstege; — man kan rädda lifvet genom att begagna honom, men han inflyttas aldrig H — 3 i salongen. (Forts.) 0 ——