Gotlands läns nya tidning – 31 december 1863, sida 3

Äfven hon fick svar; men det innehöll att han just nu tenterade som bäst och icke utan stor skada för sig kunde besöka fader Engman; dessutom kunde han, då han icke studerat medicin, icke lindra den sjukes plågor. Så snart examen var öfver skulle han skynda hem. Examen var ej öfver innan gubben dog; men Adolf hade tagit en examen mer och fått en välsignelse mindre. Han kom dock hem till begrafningen och blef hemma en liten tid. Gaunmman började då att arbeta på sin favoritplan, att gifta Leontine med Adolt; men möttes med kallsinnighet från begge hållen — omärklig från Adolfs, men med ett bestämdt motstånd från Leontines. Det der Ostindiska brefvet hade förstört allt! zumman Engman utbredde sig dagligen öfver Adolfs förtjenst, hurn ädel han var, huru skicklig, huru gentil och vacker dessutom, och i allt detta hade hon rätt: men Leontine hörde derpå med mindre intresse än fordom på Gustafs Hottentotter. Hon berättade för Adolf alla Leontines förtjenster: att hon kunde väfva, sy, laga mat och tala franska dessutom; och han erkände allt, utöste beröm öfver fickan och den goda uppfostran hon fått: men dervid blef det. Gumman funderade på blyghet från hans sida — hon ansåg nödigt att låta de unga tu bli bekanta. Stackars gossen, som hittills lefvat blott bland sina böeker, sade hon ofta, är riktigt blyg för fruntimmer.