Gotlands läns nya tidning – 31 december 1863, sida 2

skulle han på den klåfingern och så dref han spektakel med gamle Snobbström, vår äldste gesäll, som likväl inte kunde bli ond på den vildbattingen. Ja, gör så! ja, sade gubben och såg åt taket; ty han hade ändå sina egna tankar, fastän det ej stort lönade att röja dem. Det enda är att Leontine, stackars unge, ordentligen sörjer honom. Han var också bra snäll mot henne, det kan inte nekas, och gjorde leksaker åt henne då han borde läsa och talade om långa historier ur rescbeskrifningar för henne i stället att kunna sina lexor; men må tro han hade lust för all onödighet; allt, som ej angick honom, skulle han lägga näsan i, och nog visste han hundra gånger mer om Hottentotter och sådana än om kungaätterna i Sverige, som Adolf kan på sina fem. Herre Gud! hvad det är roligt att höra Adolf; aldrig en smul läser han annat än det, som är nyttigt. — Ja, gör så! ja, — sade gubben. Adolf bör få studera. Ack du, om han kom in i verken och blef embetsman. — Ja, det vore rart det, — sade gubben — och få ljuspenningar och svälta ihjäl. Ah det behöfs inte; ty vi kunna ge honom vår Leontine och då är han hergad karl. — Ja om han vill ha Leontine och hon vill ha honom. — Skulle han ej vilja ha Leontine? Uvadfel är det med flickan. Hon ser ut att bli vacker som en dag och förmögenheten efter oss — och