De preussiska och österrikiska reservtrupperna skola oförtöfvadt följa, bådadera kommenderade af prins Fredrik Carl af Preussen. Danska tidningar mena att huru lifligt än agitationen för Slesvig-Holstein bedrifves i Tyskland, har den dock åtminstone ännu ej lyckats få någon fart inom de nämnda hertigdömena sjelfva. Tyskarne togo för gifvet, att de holsteinska embetsmännen skulle vägra aflägga hyllningseden till den nye konungen, men de hafvå derutinnan misstagit sig. Enligt Berlingske Tidende hafva alla postoch telegraf-tjenstemän i Holstein samt andra under finansministeriet anställde tjenstemän aflagt eden, med undantag endast af två telegrafister i Hamburg, och desse bletvo genast afskedade. Hvad Slesvig beträffar, så har ingen enda statens tjensteman derstädes vägrat aflägga eden, men väl några borgerliga funktionärer, nemligen ett par rådmän och några medlemmar af borgarerepresentationen i Tönningen. Då beslutet vid tyska förbundsdagen fattades om en exekution var det endast fråga om att besätta Holstein och Lauenburg med 6000 man. Enligt förbundsdagens förenade utskott skulle nu exekutionen ofördröjligen verkställas med en styrka af 24,000 man aktiva trupper och 45,000 man reserv. Genom denna fyradubblade styrka, att icke tala om den stora reserven, synes det ej behöfvas något ytterligare bevis för, att sjelfva Tyskland betraktar den handling, som den ännu behagar smycka med namnet vexekution-, såsom någonting helt annat, än hvad som under detta ord förnuftigtvis kan förstås. Och detta bevisar heller ingenting annat, säger Berlingske Tidende, än att Tyskland, som förut just genom att bestämma exekutionstruppernas styrka till ett så ringa antal, ville komma verlden att tro, att från dess sida alls icke var fråga om någon egentligen fiendtlig handling mot Danmark — att Tyskland nu vet med sig, att det genom att besätta de två provinser, hvilka ännu för några dagar sedan utgjorde delar af det tyska förbundet, men hvilkas statsrättsliga ställning till förbundet nu genom dettas eget handlingssätt blifvit åtminstone tillsvidare tvifvelaktig, företager en mot konungen af Danmark riktad siendtlig handling. Emellertid räknar den nyss anförda danska tidningen mycket på Preussens och Österrikes vilja och förmåga att bibringa flertalet af de tyska regeringarna en mera sansad uppfattning af frågan samt erinrar om den omständigheten, att medlemmarne af den österrikiska deputerade-kammaren hittills icke kunnat blifva eniga om någon bestämd motion i ämnet. Det skulle vara en i det tyska förbundets årsböcker enstaka händelse, om de två tyska stormakterna skulle låta af de små tvinga sig till att störta sig i ett krig. Det lärer, menar tidningen, svårligen lyckas Preussen och Osterrike att få Europa att tro, att de ej förmå hålla sina medförbundna i tygeln om de allvarsamt vilja det, och ansvaret för ett krig kommer derföre under alla omständigheter att drabba nämnda stormakter. (P. T.) NRåttegångsoch Polisfaker. AmO