Vara och synas. En Ilvardags-historia af Onkel Adam. (Ports. fr. N:o 48). För trettio år sedan. Gubben Engman var på sin tid och i sitt stånd en förmögen man, fastän han ej höll sig för god att vid julmarknaden sjelf stå i sitt stånd, omgifven al allt sitt tenn, hvilket glänste som solen. Likaledes var han en ordentlig man, som hvarje lördagseftermiddag på sommaren for ut på båt till Djurgården, för att på slaget sju träffa Öman och Grönlund, hans begge, snart sagt, enda vänner, den ena snickare, den andra svarfvare till profession och likadana trygga gubbar som han sjelf. De möttes då alltid på Blå porten och togo sig en promenad utåt Brunnsviken samt slutade med en liten sexa hos jungfru Mariana som höll i en stuga i skogsbrynet. Om vintern möttes samma gubbar på Drufklasen hos Stybbens, det vill säga källarmästar Stybbe, känd för sitt skinande anlete och sin förmåga att dricka med sina gäster. Ingen kunde dock vara nyktrare än gubben Engman och hans vänner; men det var sedan den tiden, och den, som ville höra på, fick höra många märkliga ord om stadens affärer, skråordningen, näringsfriheten och gaturenhållningen. En sommardag — lördag naturligtvis — kom gubben Engman för tidigt. Antingen hade hans