Gotlands läns nya tidning – 3 december 1863, sida 2

ren är herr assessor Sköldin, som vid alla tillfällen varit en fosterlandets och mensklighetens vän. — Du suckar Lovisa är det ej roligt att höra sådant — kanske det är den ädle herrn, som till jul, påsk och pingst skickar oss kryddlimpor — pass på! — Det är möjligt, — sade fru Engman — mycket möjligt. — Kors jag tror, att du håller på att gråta; ja visst är det vackert och rörande att det, i denna syndiga och hårda verlden, finnes menniskor som älska Gud öfver allting och sin nästa såsom sig sjelf; men intet är det att gråta öfver. Jag har sett hans fru hon ser bra ut menniskan och klär sig som en drottning; men äfven hon lär vara mycket öm om de fattiga — och mycket gudfruktig. Hon far i missionsbön hvarenda 9 gång — och aldrig ha de några lättfärdiga nöjen och aldrig gå de på Operan, det vet jag af Malena Sparr, som går till hjelp der i huset. — Se nu glad ut Lovisa; det är snart jul och då få vi en smula bättre. I detta ögonblick kröp en sotarpojke upp ur den, midt för de gamles fönster, på grannens tak stående skorstenen. Det var en händelse i dess: högre rymder och gumman Åbrandsson afbröt sitt tal för att betrakta den lilla karlen, som var: Till platsen närmast Englarne Och till figuren närmast satan, I gom det står i en gammal charad.