Gotlands läns nya tidning – 26 november 1863, sida 3

regifna äktenskap och välsignar med en glädjetår i ögat deras förening, under det den sednare frimodigt förklarar, att ehuru svårt afträder han sina anspråk till förmån för en vän som, oafsedt den uppoffrande tacksamhet denne i sitt handlingssätt bevisat hans far, sonen redan från första stunden hållit kär. Fjorton dagar efter denna händelse vigdes i S:t Nikolai kyrkas högchor Elin Lervis och Jakob Charra, ett af de lyckligaste och dessutom rikaste par Wisby någonsin sett inom sina murar. Också skänkte brudgummen, af de stora egodelar han fått i hemgift, till denna Nikolai kyrka tvenne ädelstenar, två karbunklar af ett sabelaktigt värde, hvilka, under stor procession af de andliga brödraskapen och stadens borgare, sjelsva bröllopsdagen fästades i midten af de för detta ändamål i yttermuren på kyrkans vestra gafvel inmurade stenrosettter; och såsom ett evärdeligt minne af den frikostige gifvaren till dessa dyrbara ädelstenar, hvilkas glans gaf sjöfarande ledning att i mörker och dimma finna hamn, inhöggs dennes namn på en af kyrkans pelare. Ännu i d: ig läser man inom den herrliga kyrkoruinen namnet Jakob Charra på samma pelare; men karbunklarne röfvade Danske konungen Waldemar, som icke långt efter tilldragelsen intog staden — han kunde dock ej bortröfva gästfriheten mot främlingar ur gotländningarnes hjertan. G. F. A—n.