Gotlands läns nya tidning – 19 november 1863, sida 2

— Af Fryxells Berättelser ur Swenska Historien har nu Trettiondcandra (32) delen utkommit utgörande 2:a delen of Fredric I:s regering (207 sidor) och upp: tager Arvid Bernhard Horn och hans samtida. Pris 1 Ror 50 öre. — En samling dikter af C. (H. M. Kommg Carl XV) har uyligen utkommit i bokhandeln. J det förord hwaraf denna diktsamling åtföljes meddelas föl jande: Den samling diktör, fom Härmed öfwerlemnas åt allmänheten, har förut warit bekant och tillgänglig blott för en enskild krets. Men sedan flera af dem banat fig wäg till offentligheten genom en öfwersättning till franskan, under titel: Lögendes ett pocmes Scandinaves, traduist du Suedois par G. B. de Lagreze, Conseilier å la Cour imperial de Pau, har Författaren ide längre twekat att tilldta deras utgifrans de på originalspråket. Härwvid har man ansett fig böra upplysa, att de större dikterna — eller de fom blifwit öfwersatta — nästan alldeles oförändrade bibehållits i sitt ursprungliga skick, med undantag af dikten Tre Nätter, fom numera blifwit wäsendtligen förkortad. J öfrigt har Författaren icke haft tillräckilg tid att söka undanrödja de formella ojemnheter och brister, som widlåda dessa anspråkslösa alster af ftundeng ingifwelje. Wi äro öfwertygade om att swenska allmänheten skall med tacksamhet och lifligt intresse emottaga den fo sterländska och wackra gåfwa, som den erhållit i dessa dikter, likasom att hwar och en, då han närmare lärt känna deras innehåll, skall erkänna dem såsom alster icke blott af stundens ingifwelse, men af en lika werklig som ädel poetisk begåfning, och taga wi oss friheten ur denna samling anföra följande: . Höstafsked från Drottningholm, Den fföna sommarsolen redan tagat Till fjerran länder och fin warma glöd, Som sent i qwällen uppa fästet lagat, Hon icke mer at nordanlanden bjöd; Och skog och mark, som i de gröna wårar Mot menskan logo under himmel blå, Stå gulnade, och molnen fälla tärar, Och fogelsangen tystnat har också. Hur tacksam dock min tanke ännu dröjer Wid sommardagens undersköna frid, Da himlen sjelf sig här på jorden röjer, Och windarne till lek förbytt sin strid; Da blommorna fin fatt af wällukt sända Som offer till naturens gode Gud Och emot solen sina ögon wända Med hörsamhet för ljusets helga bud! Men ack, förgängligt är ju allt på jorden, Och löjet skymmes snart af smärtans tär! Lik gröna plantan, snart förwissnad worden, Så menskan ock till fin förwandling går. Men må hon blott i troget hjerta sluta Solstunderna utaf sin flydda tid, Då skall i kulen höst sig ännu gjuta En strale af dess sommardagars frid. Så tänker jag, när dig farwäl jag sänder, Du skönsta perla inwid Mälarstrand; Hwarthän min kosa styrs, hwart den sig wänder, Wi dock förenas genom minnets hand! Till dig jag dragas skall, när sorgen höljer Med nattens swepduk mina tankars werld, Och da min framtid sig i töcken döljer, Till det förflutna gör jag himmelsfärd. Farwäl J berg och dalar, fält och lunder, Der Flora sadde ut sin fulla prakt, Och Elfwor uti qwällens manskensstunder Sin ringdans tradde i den sköna trakt! Du wasssssbekrönta strand, der fakta Necken Sa underbart i natten harpan slog, Du skog med fogelsang och brus, der bäcken Emellan stammarne sitt silfwer drog! Farwäl du stjerneqwäll, som ofta tindrat På stilla wagor, dem min julle plöjt, Som nedåt djupet har min blid förhindrat, Men upp mot himmelen den alltid höjt! Haf tad för hwarje frilla fröjd du wäckte Till lif uti mitt hjertas tysta bo, Da öfwer mig wälsignande du sträckte Din hwäljda, blaa grund of ewig tro! Farwäl du fröna nejd! Jfran mitt hjerta Jag hemtat orden till min afskedssang. Ditt minne fall förjaga hwarje smärta Och göra winternatten mindre lang. J höstens dimmor mins jag blott din sommar, O Drottningholm med solljus i din famn, Ty lika skönt för mig du alltid blommar Och slingrar fridens lilja kring ditt namn!