Gotlands läns nya tidning – 12 november 1863, sida 2

Det var då bara en dröm! En dröm? Hvad menar ni? Den unga qvinnan betäckte ansigtet med sina båda händer, en djup suck undföll hennes bröst — utan att förändra ställning framsade hon slutligen knappast hörbart: yJacob, jag är icke lycklig!4 Denne fattade konvulsiviskt hennes händer, reste sig på knä, och böjde sitt hufvud mot hennes, så att de glödande andetagen från hennes läppar berörde honom. Jag är icke lycklig, upprepade hon, ,ehuru jag eger alla de egodelar en dödlig kan önska; hur kommer det då till, Jacob, att lyckan flyr mig? -Arma engel! utropade den förre, lyckan består icke i jordiska egodelar — den ligger i Guds hand 1! Ack, hviskade hon, under det hennes något bleka anlete plötsligt antog en mild rosenfärg, rack, jag vet det, Jacob, den ligger i Guds hand och — i din: jag älskar dig! Mig! ropade han, och ur stånd att styra känslornas storm, slöt han henne i sina armar och tryckte sin mun mot hennes; ymig, upprebade han, ,du älskar mig, lilla Elin, mig tillhöra ditt varma hjertas häftiga slag, mig dina glödande kyssar, mig din ljufva kärlek, min vackra, min herrliga blomma! Vid dessa ord, vid denna omsamning vaknade Elin till en lycka, som hotade att sönderspränga hennes hjerta — hon trodde ett ögonblick att him