Gotlands läns nya tidning – 5 november 1863, sida 3

IIastigt skyndade den förre till och fattade hennes hand, tillskrifvande såsom orsak för detta sitt utbrott den snara skiljsmessan från de nya vännerna. Efter en stund återfick Elin sin förra liflighet — och den unge Charra sökte på allt sätt underhålla den. Tiden på dagen var temligen framskriden, så att sonens fartyg före den inbrytande natten knappast kunde hinna ankarplatsen; Elin före: slog således efter intagen måltid en spatserfärd längst utmed hafskusten. Vår alltmer kärblifne vän antog förslaget, likväl ej utan en viss oro, att se sig lemnad ensam med henne — något som hon deremot syntes önska. Soltyk harmades visserligen öfver sina räkenskaper, hvilk: beröfvade honom nöjet att göra dem sällskap, att få vara den förste som omfamnade den från långresa återkomne; men ,askärer gå framför allt! var hans valspråk — och alltså gingo de ensamne. (Forts.)