Gotlands läns nya tidning – 29 oktober 1863, sida 2

män eller andra finurliga folksugare. Men nn är det dock annorlunda sedan förnuft och frihet flerstädes segrat bland folken, ehuru en och annan af de gamte flåbufarne ännu fuskar rätt oblygt i det gamla handtwerket och derigenom naturligtwis återupplifwar hos det fömre folfet det fordna hatet jemte misstankarna mot de s. k. bättre? eller herrarne. Hatet och misstron mellan de högre och lägre war fordom berättigad eller ett nödwärn; men, skrämda af folffriheten och tuktade af offentlighetens gissel eller också i följe af egna ädlare och kristligare samhällsåsigter, äro mår tids s. k. herrar af alla flag wida mer medborgerligt sinnade eller oskadligare än fordom. Derföre är de lägre folkståndens gamla agg till Herrarne numera ofta ingalunda befogadt och mestadels orättwist, helst mot wissa embetsstånd. Och dessutom är wissa fall nu detta oc lyckliga förhållande i sin riktning ofta omwändt, eller så, att, ehuru de werlligen bättre i samhället nu på allt wis taga fig om, upplysa och wälwilligt förswara de lägre stånden, få hata dessa sednare ännu mildare än fordom fina öfwerordnade; ja, genom en falsk follfrihetsanda och dåliga tidningar är i wår tid folkilskan till den höjd upparbetad, att det nästan anses för en förtjenst att på allt sätt offentligen nedsätta, swärta och beljuga landets styrelse, embetsmännen, en officer, en adelsman eller en prest, men att det deremot betraktas som ett brott mot folkmajestätet att yttra ett ord af tadel emot en bonde eller arbetare. — Men i mwärt land finnes det lycligtwis numera knapt något hat af de lägre mot en adeldman såsom sådan, ej heller mot krigsståndet eller tjenftemännen i allmänhet, om ej någon af dem är en folf plågare af gamla slaget; men misstroendet till presterna och deras ringaktande är deremot stundom och mångftäs des ännu ganska stort, och detta mindre öfwadt af det arbetande folket, utan egentligen och isynnerhet af andra herrar eller rättare halfherrar. (Forts.)