Fy skäms, Blomberg, så du kan narras! Ilar du inte sjelf många gånger förehållit mig hennes märgpuddingar och frågat, hvarföre jag inte kunde göra sådana? Men jag vill allsinte våga att göra något lika bra som min goda mor. Det vore förmätet. Men om hon bodde här hemma hos oss — åh, låtsa inte som du sof, Blomberg, — om hon bodde hos oss, då kunde du få märgpudding alla dar. Nå, inte behöfver du kasta dig sesåder och ligga och svära öfver märgpudding. — Du äter den i alla fall rätt gerna, det vet jag. Och hvad hon kan baka för präktiga pastejer, den goda gumman! Ja, hos visst folk är sådant medfödt. Hvad säger du? JI. varföre det intet också är medfödt hos mig? Det är verkligen grymt och känslolst af dig, Blomberg. För allt i verlden skulle j jag inte ha velat göra dig en sådan förebråelse. NMenniskorna kunna väl inte födas sådana som de önska sig, heller. Huru ofta har du intet önskat, att vi kunde hrygga vårt öl sjelfva, och mig har det intet varit möjligt att lära mig det. Men min mor hon kan brygga ett öl, honi Ja, maken sins då inte. Du har ännu inte smalt det? Nej, det har nog sin riktighet; men jag mins ännu mycket väl det öl vi hade hemma. Pappa drack aldrig vin på det. Den bästa sherry var ett intet mot det! IIur mycket pengar kunde vi inte spara i den punkten om min mor bodde hos