oss. Och du hade alltid ditt goda, rena, sunda öl, som skulle bekomma dig förträfkligt; ty din helsa är verkligen inte så mycket att trotsa på. Och hvad för kompotter hon kan göra sefn! Jag tillstår det, Blomberg, det har ofta gått mig till hjertat, att du inte alltid fått pudding till vårt kalla kött. Om min mor vore hos oss skulle vi, hvad fruktpudding beträffar, tro att det vore sommar hela året om. Jag har aldrig kunnat komma riktigt underfund med den saken; men gumman hon förstår sig på det, och det dessutom utan att det kostar mycket. Och hennes salat, ja, den är då så mör och så saftig! Och så hennes kastanjer och hennes vållehandak sen! Du vet, Blomberg, hur gerna du äter sådant der och hur ofta vi äro oense för den sakens skull. Men om min goda mor vore hos oss, beböfde vi inte spilla ett ord på det. Ingenting skulle kunna göra mig lyckligare; ty — du sofver väl inte? — ingenting är mig förhatligare än gnag och trätor, det måste du erkänna, Blomberg lilla. Ä Och hur tycka inte barnen om henne! Äfven med dem kunde hon hjelpa mig. Ilade jag min goda mor i huset, frågte jag aldrig ordet efter mässling, skarlakansfeber och dylikt. Som barnoch sjuksköterska är hon en riktig klenod. Och hur väl förstår hon inte, trots sina år, att föra sin synål! Det är nu så mycket att laga och stoppa åt barnen, att jag ensam nästan omöjligen kan hinna med det. Men hade jag bara min mor