Fru Blombergs sparlakanslexor. Iritt ester Douglas Jerrold. Åttonde lexyan. (Fru Blomberg föreslår att låta hennes ,goda, kära mor flytta hem i huset). Är det bättre med din snufva i dag, Blomberg? Ja, jag tyckte det också. I morgon blir du väl alldeles bra, hoppas jag. Du är inte nog försigtig, Blomberg, och det borde du ändå vara, om också bara för min skull. Ty hvad skulle jag ta mig till om det hände dig något? Men jag kan inte tänka derpå; redan blotta tanken är ryslig! Men du borde verkligen vara försigtigare; ty du vet, du är ingen hjelte, Blomberg; det vet du ganska väl. Ty cktes det inte som min älskade mori afton fann sig riktigt väl hos oss? Nå, inte behöfver du sofva nu genast. Jag säger: Tycktes hon inte riktigt trifvas hos oss? Du vet inte? Hur kan du säga, att du inte vet det? Det måste du väl ha sett. Men också känner hon sig alltid bättre hos oss än annorstädes. Ack, och hvad hon har för ett lynne, den goda gumman! Det kan man kalla ett riktigt sammetslynne; så lent, mjukt och fogligt är det. Ingenting kan förarga henne. Och om du bara visste hur hon alltid tar ditt parti, Blomberg. Det vet jag, att om du tio gånger vore hennes egen köttsliga son,