Gotlands läns nya tidning – 22 oktober 1863, sida 2

vida öfverträflar mig. Ack, hvad många goda delikata saker skulle hon inte smörja dig med, det kan inte jag, ty du vet, Blomberg, barnen uppta nästan hela min tid. Jag kan det inte, och jag gör mig ofta förehråelser öfver, att jag inte kan det. Nej, du får inte somna ännu, Blomberg; åtminstone fem minuter till måste du höra på mig. Ser du, Blomberg lilla, jag har ofta tänkt på, stackare en sådan stygg hosta du har, jag har ofta tänkt på, ser du gubben, att det kanske vore rätt bra för oss, om vi kunde öfvertala min gamla mor att flytta till oss. Inte kan du väl sofva redan, Blomberg? Det är omöjligt. Du hostade ju för ett ögonblick seen. — Ja, flytta till oss. Vet du, det vore en riktig skatt för oss. Då, Blomberg, då behöfde du aldrig gå till sängs utan att förut ha fått något godt och varmt att äta. Och det kan du ganska väl behöfva. Du behöfver det inte? Bara prat! Du behöfver det; du har just ingen berghelsa, Blomberg, det vet du ganska väl. Jag är aldeles säker på, att hon skulle spara mycket pengar i hushållet. Och hur väl hon förstår sig på kött sen! Den slagtare är ännu inte född, som drar min kära mor vid näsan. Och hur hon kan välja fogel! Jag har aldrig varit i stånd att göra henne det efter. Det är talent, medfödd talent! Du har väl inte glömt hennes ypperliga märgpudding heller? Du kan inte erinra dig det?