Gotlands läns nya tidning – 8 oktober 1863, sida 3

ansvaret har jag inför mitt samvete. Mina herrar edsvurne, intagen åter edra platser! — Rättstjenare, infören vittnena! Den allmänna sinnesstämningen i salen hade möda att förhålla sig stilla. Endast bland officerarne hörde man ett och annat uttryck af bedragen väntan. Den anklagade blickade smärtsamt framför sig. Statsombudet höjde sig med en protest. — Min pligt som lagens väktare bjuder mig det, sade han. Advokaterne tego. Förhandlingen inför de edsvurne började. Domarena och de edsvurne hade ånyo intagit sina platser. Statsombudet erhöll ordet, för att bestyrk: anklagelsen. Han talade blott föga. Han åberopade sig på de vittnen, hvars utsago de edsvurne nu sklle förnimma, samt på den anklagades bekännelse. Vittnena måste afträda, äfven den anklagades hustru. Presidenten tillfrågade den anklagade. — Jag förvägrar hvarje förklaring, svarade han med sin lugna stämma. — Jag har bekännt mig skyldig. Jag vidhåller ännu denna bekännelse. Något annat svar kan lagen icke aftvinga mig. Han hade rätt. Presidenten inledde vittnesförhöret. (kForts.)