Gotlands läns nya tidning – 8 oktober 1863, sida 2

En djup dödstystnad herrskade fortfarande i den stora salen. De närvarande tycktes vara förstenade; allas ögon voro vända åt samma håll, voro fästa på en enda punkt. Endast den anklagade rörde sig oroligt af. och an på sin plats. Genom den öppnade dörren inträdde en dame. Det var en stor, skön gestalt, men hon gick nedböjd. Hon bar sorgkläder. En svart slöja dolde hennes ansigte. Rättstjenaren förde henne till presidenten. Fastän hon var nedlutad, gick hon dock med stadiga steg. Huru mycken ansträngning kostade icke henne dessa stadiga steg! Hon mäste gå förbi den anklagades bänk. Hon vände ovilkorligen ansigtet till honom, men hon förmådde det knappt till hälften; hela hennes kropp drog sig tillsammans. — Ack! hördes ett uttryck af smärta från hennes bröst. Den anklagade hade dolt sitt ansigte. Hon stod framför presidenten. Presidenten afvaktade med otålighet att hon skulle tala. Hon kunde det icke. Hon hade väl ord, men rösten nekade den olyckliga sin tjenst. — Hvad är er begäran, madame? frågade presidenten. — Hvad är ert namn? Hon hade återfått talförmågan.