Gotlands läns nya tidning – 8 oktober 1863, sida 2

Det hördes utanför den stora ingångsdörren till salen. Den var stängd. Någon klappade häftigt derpå. Presidenten vände sig missnöjd till dörren. Rättstjenaren hade redan öppnat den och trädde ut. — Hvad är det? ropade flera, som sutto nära dörren och kunde se ut genom öppningen. Man var öfverraskad, förundrad öfver hvad anledningen kunde vara till detta uppträde. Äfven domarena stannade inne, för att få veta hvad som var å färde. Rättstjenaren återvände in i salen. Han tillstängde dörren bakom sig. Han var upprörd. Han framträdde till presidenten och talade halfhögt med honom. Men i salen herrskade dödstystnad; äfven i det allägsnaste hörn kunde man höra hvart och ett af hans ord. — Herr president! en främmande dame anhäller om inträde. — Inträde i denna gal är ingen förvägradt, svarade presidenten. — Men hon ville icke sitta bland åhörarne, utan anhåller om plats bland vittnena. Ett drag af tillfredsställelse öfverfor presidentens ansigte. Att han var en redlig, en värdig man, hade han redan förut bevisat. — Låt damen inträda! sade han. Rättstjenaren återvände till dörren. Han öppnade den.