Gotlands läns nya tidning – 1 oktober 1863, sida 3

Ej heller dess rättvisa? Den anklagade hade afhört det med orubbligt lugn och köld. IIan tycktes till och med känna sig tillfredsställd. Presidenten höjde åter sin röst: — Herrar edsvurne komma nu icke att inträda i embefsverksamhet. Deras närvaro är numera obehöflig för rättegångens fullföljande och afslutande. De ega likväl rättighet att qvarstanna i salen. De edsvurne lemnade sin bänk och återtog sina förra platser i salen. Den djupaste tystnad inträdde nu. Hvar och en visste hvad som nu skulle följa. Det var så litet, men dock så innehållsrikt. Endast få ord, kanske till och med inga, kunde komma att vexlas mellan advokaten och statsombudet angående tillämpandet af strafflagen, ty den var enkel och klar; derefter måste rätten ovilkorligen fälla sitt utslag, enligt hvilket den anklagade för begånget mord dömdes att mista lifvet genom halshuggning. — Statsombudet eger nu att yttra sig öfver tillimpandet af strafflagen, sade presidenten. — Tillämpandet af strafflagen, yttrade statsombudet, — är otvetydigt. Jag afstår från allt vidare ordande och inskränker mig till min sorgliga pligt, att fordra det dödsdomen må afkunnas öfver den för mord anklagade. (Forts.)