Gotlands läns nya tidning – 1 oktober 1863, sida 2

ligare ett ännu ej afhört vittne, den anklagades kusk, äro hitkallade och här närvarande. Det har lyckats mig att anträffa den sednare, och nu är han här. Jag får hos domstolen tillstyrka hans hörande. Och deraf skolen J, mina herrar domare och edsvurne, måhända erfara, att den anklagade ingalunda är någon mördare i ordets vanliga bemärkelse, utan en olycklig, hvars hjerta blifvit förkrossadt genom förrådd kärlek och sårad heder, och hvilken nu af leda vid lifvet vill göra sig sjelf till mördare. Detta är min öfvertygelse, hvilken jag, emot min klients vilja, likväl anser för min heliga pligt att uttala. Måtten J, mina herrar domare, anse det för en lika helig pligt att följa sanningens och rättvisans manande röst! Advokaten slutade. Hans ord hade åstadkommit en stor och allmän rörelse, IIan åhördes i början länge med fullkomligt lugn och uppmärksamhet. Men då han tillkännagaf att han upptäckt kuskens vistelseort och att denna nu var närvarande, visade sig i hela salen de ovedersägligaste tecken af öfverraskning och spänning. En och hvar bland hela församlingen var redan inom sig sjelf öfvertygad om att den anklagade icke var någon mördare. Kusken skulle nu bekräfta detta förhållande. Hvar och en var nu beredd att lika med advokaten antaga, att den anklagade straffat ett mot honom föröfvat brott med-ett annat brott, och