Journal de S:t Petersbourg förklarar för ogrundade de af utländska tidningar utspridda ryktena om att Ryssland skulle hafva förändrat hållning i de polska och tyska frågorna. Från Neapel meddelas, att i Rianero hafva röfvaranförarne Crocco, Nino Nanco, Corusa och Tortona inställt sig hos militärmyndigheterna och begärt lejd för sig och för 250 röfvare, hvilka voro villiga att öfverlemna sig. Från Rianero begåfvo de sig till Lagosepole ropande: ,Lefve Vietor Emanuel! och bärande nationalflaggan. — Arsdagen af striden vid Aspromonte gick i Italien lugnt förbi; till den 7 September, årsdagen af Garibaldis intåg i Neapel, hade dervarande myndigheter sjelfva anordnat en fest. — I Rom hölls den 6 en kyrklig procession, då påfven hade anbefallt att man skulle bedja för det olyckliga Polen och den nu så svårt hemsökta polska nationen, som alltid varit katholsk och i viss mån utgjort ett kristenhetens bålverk mot irrlärors inträngande. Trupprörelserna i Slesvig störas genom oupphörligt regnande. IIelsotillståndet bland trupperna är emellertid godt. Konung Georgs afresa var bestämd till den 17, då II. M:t ombord på pansarskonerten ,Esbern Snare afgår till Stettin. Derifrån begifver han sig på jernväg till Petersburg, der han inträffar den 20, samma dag som kejsar Alexander återkommer från Finland. Vistandet i Petersburg lärer bli till den 23, och konungen begifver sig derifrån till Rumpenheim på ett kort besök. Derifrån går resan vidare öfver Briissel, London och Paris till Toulon, hvarest han, troligen den 22