Det oförmodade vittnet. En kriminalllistoria. (Forts. fr. föreg. N:o.) Men på femte dagen kom doktor Brand tillbaka, såsom han hade s sagt. Men han var ensam, utan sin fru, utan sin kusk. Han anmälde sig dock på sti illet frivilligt hos domstolen och angal sig likaledes frivilligt såsom gerningsman, såsom löjtnant von Feldheims baneman. Tyvärr kunde man icke säga, att han angaf sig med samma öppenhet. Under hela fyrundersökningen, från det första förhöret, ända till det sista, hade man med afseende på mordet icke kunn: at erhålla några vidare upplysningar af honom, än dessa ord: Jag har skjutit löjtnant von Feldheim. Ilan har erhållit begge skotten af mir. Jag har skjutit på honom med afsigt att döda honom. Jag har utfört min gerning med : ulsigt, efter förutgången lugn ber hkning af soljderna. Något vidare svar kunde man icke erlålla af honom, oaktadt alla försök att förmå honom att aslägga en fulls ständig öppen bekännelse om enskiltheterna vid gerningens föröfvande, till och med oaktadt den föreställningen, att han efter denna bekännelse komme att såsom mördare dömmas till lifvets förlust, då deremot, genom en beskrifning af det taljerna vid gerningens föröfvande, densamma kunde komma att anses endast som dråp under sjelfförsvar